Början på något#

Introduktion#

Såhär fyra år efter utgivningen har jag äntligen lyckats ta mig igenom The Dawn of Everything av den framlidne antropologen och politiska aktivisten David Graeber och arkeologen David Wengrow. Innan jag läste denna boken höll jag på med ett forskningsprojekt (som i att jag har undersökt något, inte som att jag varit anställd som forskare) om tidiga stater och samhällen utan stat. The Dawn of Everything blev kulmen av detta projekt och efter en halvlyckad studiecirkel läste jag klart boken förra året. Att det dröjt till nu med att detta blogginlägg publiceras är helt enkelt resultat av ett ganska packat schema och depression men nu när det är sommar har jag äntligen tagit mig tid att sammanställa mina anteckningar kring boken samt läsa ett antal kritiker (kritik-er, är tydligen pluralformen för kritik).

Det första att lägga märka till med The Dawn of Everything är att det är ganska oklart var man ska placera boken rent genremässigt. På vissa sätt ger boken ut sig för att vara ett akademiskt arbete, den har en omfattande notapparat och är skriven av två framstående forskare inom relevanta ämnesområden. På andra sätt har den en populärvetenskaplig ton och utger sig vara ett alternativ eller komplement till “big history” författare som Yuval Noah Hararis Sapiens eller Jared Diamonds Guns, Germs, and Steel. Utöver detta verkar också boken vara en explicit tesdrivande bok, ett argument för ett särskilt sätt att förstå vad mänsklig frigörelse innebär. Att boken har dessa tre ganska olikartade ambitioner präglar boken på ett mycket negativt sätt, det är aldrig helt klart vad bokens utläggningar och argument är ute efter att bemöta, kommentera, eller besvara. Vi kan helt enkelt börja med titeln Början på allt som boken heter i svensk översättning, den är extremt missvisande för att Graeber och Wengrow (hädanefter G&W) helt enkelt avvisar möjligheten att säga något om mänsklighetens förhistoria och drar ett streck vid ca 10 000 f.Kr.. De skriver istället att de börjar med civilisationens historia, men människor har levt minst 95% av sin levnadstid innan civilisationer. G&W avfärdar helt enkelt möjligheten att säga något om dessa samhällen vilket i sin tur gör att de avfärdar den enorma mängd forskning och tänkande som finns om förhistoriska människor.

Jag kommer återkomma till människans förhistoria med instick från kritiken längre fram i texten men jag kommer först lyfta flera svårigheter med texten. Författarnas stora politiska tes är att människans historia, i synnerhet den nya världens samhällen, visar att människor är fria att organisera sina samhällen hur de vill, egalitära som hierarkiska, samhällen som maximerar lättja och de som präglas av nitiskt arbete. Människan är dock inte bara fri att välja hur vi ska organisera våra samhällen, hon är också fri att förändra detta och G&W visar på otaliga exempel av hur samhällen under perioder varit hierarkiska för att sedan bli egalitära och visa versa.

De lyfter också exempel på samhällen som har varierande samhällsstruktur under olika årstider som bland inuiter på Grönland och präriefolk i Mellanamerika. Istället för att ställa frågan om varför samhällen blev hierarkiska menar G&W att det är mer meningsfullt att tala om varför vi fastnade i en viss sorts hierarkisk samhällsstruktur. Jag gillar poängen i detta argument men problemet är att det inte förklarar varför människor “väljer” auktoritära samhällsstrukturer, författarnas tes är att det är en sorts teater eller skådespel som över tid blir verkligt, det kan absolut stämma men det är bara under vissa förutsättningar att auktoritära strukturer kan bestå eller uppkomma över huvud taget.

Ett mycket större problem enligt mig och som i synnerhet podcasten what is politics? har tagit upp är att G&W avfärdar föreställningen om jämlikhet över huvud taget. De avfärdar föreställningen om att det finns egalitära samhällen eller att det ens är ett ideal att välja, de menar att allt prat om människans egalitära förflutna endast är del av rasistisk social evolutionism eller romantisk kritik. De menar vidare att pratet om vårt egalitära förflutna får oss att tro att det är omöjligt att ha fria komplexa samhällen. Samtidigt är det tydligt att de fortfarande håller fast vid en egalitär vision och i mångt och mycket håller med what is politics? definition av egalitära samhällen som ett med lika tillgång till beslutsmakt. I de absolut bästa delarna av boken visar G&W att det är fullt möjligt med stora komplexa samhällen som är egalitära, stora byar i dagens Ukraina och Moldavien, de tidiga städerna i Mesopotamien och Teotihuacan i dagens Mexiko.

Schismogenes#

Nu till något mer positivt, det är inte slut på kritiken än men jag återkommer till den längre fram. Ett mycket intressant begrepp som G&W introducerar är schismogenesis eller kanske schismogenes på svenska. Ordets betydelse är kanske självklar men det handlar alltså om hur något uppstår eller uppkommer som motreaktion på något annat. G&W argumenterar, inte alltid övertygande men alltid intressant, för att närliggande samhällen ofta utvecklas i radikalt motgående riktning, om den ena gruppen är auktoritär och har slavar blir närliggande grupper hyperegalitära och så vidare. Det mest intressanta exemplet som jag kan komma på av schismogenes är ett som inte nämns av G&W av någon outgrundliga anledning: Kananiterna och Israeliterna. Till skillnad från den bibliska historien om uttåget i Egypten som för Israeliterna till Kanaan där de sedan begår folkmord på Kananiterna för att sedan etablera ett israelitiskt konungadöme så verkar det av allt att döma så att några kananiter flyttar upp i höglandet och där börjar aktivt försöka särskilja sig från de andra kananiterna. Deras materiella kultur är den samma, de har samma teknik och samma gener men de har helt annan kultur och religion med alla de regler som kännetecknar de gammaltestamentliga skrifterna. Detta skulle jag säga är det perfekta exemplet på schismogenes för att det inte finns några påtagliga tecken om att människor har fördrivits eller har radikalt annorlunda materiella förutsättningar utan helt enkelt att folket i höglandet valde att förändra sin kultur för att vara olik den kananitiska.

Samlare-jägare#

Nu tillbaka till kritiken. Vad säger egentligen forskningen om egalitära samhällen och människans ursprung. I avsnitt “10.1 Graeber & Wengrow’s ‘The Dawn of Everything’: What is an ‘Egalitarian’ Society?” går what is politics? igenom mycket av forskningen men för er som föredrar att läsa har även antropologen och experten på människans ursprung Chris Knight gjort en mycket initierad kritik av The Dawn of Everything här. Det blir snabbt uppenbart att G&W antingen är fullständigt omedvetna om eller direkt ignorerar all den forskning som finns om egalitära samlare-jägare¹ och människans tidiga historia. Sanningen är att det finns egalitära samhällen fram tills idag bland det som kallas “direkt konsumtions samlare-jägare”. Det som utmärker dessa samhällen är att de endast samlar och jagar till sig så mycket mat de behöver och endast “äger” vad de kan bära med sig. Dessa samhällen präglas av att ha minimal eller obefintlig arbetsdelning, ja kvinnor gör mer samlande än män och män jagar i större utsträckning än kvinnor men det är inte fasta roller och män kan samla och kvinnor jaga utan att det uppfattas som något problem. De är egalitära så att det inte finns någon särskild grupp ledare, ingen hövding och inga klaner. Viktigt att påpeka vilket G&W gör är att det finns samlare-jägare som inte är egalitära men det gäller samlare-jägare som inte präglas av direkt konsumtion och som ofta är bofasta och nomadiska. Dessa kan till och med ha kungar och slavar som G&W gärna påpekar. Men direkt konsumtions samlare-jägare är inte det för att de är “outvecklade” eller “primitiva” utan för att de medvetet valt att leva på det sättet eftersom det är så de är mest fria. De har ofta kunskap om jordbruk och hierarkier och har starka strukturer för att motverka att hierarkier ska uppstå. Idag är samlare-jägare bortträngda och lever ofta på ofördelaktiga ställen.

Chris Knight argumenterar för att vi borde förstå människans förhistoria som ett resultat av en politisk revolution. En revolution där människan som har både instinkter och drifter som rör oss i riktning av hierarki och dominans och instinkter för solidaritet väljer det egalitära samhället och att denna samhällsform snabbt visar sig vara bättre vilket leder till att andra grupper människor tar upp den. Om en majoritet i en grupp väljer solidaritet och jämlikhet har det inget att säga att en liten grupp tidigare har monopoliserat makt och resurser. Det är framförallt detta som skiljer oss från andra människoartade apor, vår förmåga att komma fram till att vi kan organisera våra samhället på egalitära sätt. Att människan har gjort detta betyder att vi kan göra det igen, det indikerar inte som G&W påstår att man menar att det enda sättet att ha fria och egalitära samhällen är om vi lever som direkt konsumtions samlare-jägare och deras egna exempel på egalitära storskaliga samhällen visar att detta är möjligt. Samtidigt måste vi ställa oss frågan varför fastnade vi? Alltså den frågan som G&W också ställer.

Produktionssätt#

Den kommuniseringsteoretiska tidskriften Troploin har också kritiserad The Dawn of Everything för att ignorera produktionssätt. Detta tar även Chris Knight upp och så även podcasten what is politics?. G&W argumenterar för att produktionssätt är ett förlegat evolutionistisk och rasistiskt sätt att se på samhällen. Vad de syftar på är olika stadiemodeller där människans utveckling ses som linjär uppdelad i olika steg som i världsåskådningsmarxismens stadier: primitiv kommunism, slavsamhälle, feodalism, kapitalism, socialism, kommunism. Denna stadiemodell är typisk för 1800-talets evolutionistiska tänkande och återfinns även inom liberala läger och den så kallade Whig skolan. Problemet är att G&W slåss mot en väderkvarn, ingen seriös historiker, arkeolog eller antropolog tror längre på att historien har en sådan teleologisk utvecklingsgång, visst den synen är dominerande i den sortens pop-big-history som denna boken på vissa sätt positionerar sig mot men det är inte seriöst att använda Steven Pinker, Yuval Hariari eller Jared Diamond som exempel vad verkliga forskare säger och tänker.

Men även om vi bortser från halmgubben med teleologisk historiesyn är G&Ws kritik mot produktionssätt djupare än så. I sin ständiga vilja i att demonstrera att människor “väljer” sitt sätt att organisera samhället på och fritt kan byta mellan olika sätt att organisera samhällen menar författarna att tanken om att produktionssätt är bestämmande, åtminstone i någon utsträckning är missvisande. All seriös forskning om produktionssätt menar dock att a. de inte är teleologiska och b. att de inte är deterministiska. Istället menar förespråkare för att ta hänsyn till produktionssätt att produktionssätt sätter gränserna för vilken sorts samhälle man kan ha. Är man direkt konsumtions samlare och jägare finns inte så många sätt att organisera samhället på som inte är hyperegalitära, är du pastoralist är det väldigt sannolikt att ägandeförhållande och släktskap blir viktiga vilket i sin tur leder till våldsamt patriarkat. Det är inte deterministiskt men det är fortfarande bestämmande det är som Marx gamla devis som dessutom G&W parafraserar: “Människorna gör själva sin historia, men de gör den inte efter eget gottfinnande, inte under omständigheter som de själva valt utan under omständigheter, som är omedelbart för handen givna och redan existerande.”²

Men Troploins kritik går ännu längre. Tropoloin tar upp mycket av den kritiken jag framfört med hjälp av framförallt Chris Knight men går vidare till att kritisera G&Ws avfärdande av produktionssätt ännu vidare. De svarar att ja vi kan ha samma produktionssätt och mycket olika samhällen. De tar upp att alla tre parter i andra världskriget, de allierade, axelmakterna och Sovjetunionen alla hade kapitalism men ändå såg varandras samhällssystem som ömsesidigt uteslutande.³ De tar vidare upp detta exempel:

Today’s Chinese consumer society is compatible with one-party rule, and capitalist Switzerland differs amazingly from capitalist Saudi Arabia. Does that prove the unreality of capitalism as a worldwide production system? And if we define the bourgeois class as those who own the means of production and have the power to hire labour to work for them, should we regard the concept as invalid because it lumps together Elon Musk and the restaurant owner who employs a cook and two waitresses ?

Även om samhällen artar sig mycket olika kan de ha samma produktionssätt och det kan vara av vikt att bekämpa detta produktionssätt som sådant. Problemet för Troploin med G&Ws argumentation och även deras koncept “baskommunism” är att det låter oss bortse från att skapandet av ett fritt, egalitärt samhälle skulle kräva att vi gjorde oss av inte bara hierarkiska strukturer och auktoritära styren utan att vi gör av oss med ett helt produktionssätt. Vi kan inte bara välja att göra mer baskommunism utan vi måste faktiskt ändra sättet vi producerar på. Ja du kan ha mer egalitär och fri kapitalism tänk Sverige på 80-talet kontra Saudiarabien eller Nazityskland men oberoende av detta förblir vi ofria och förslavade under kapitalet och ingen baskommunism kan ändra på detta innan vi omkullkastar det kapitalistiska systemet och börjar bygga ett kommunistiskt samhälle.

Sammanfattning#

Jag kan inte säga annat än att jag är besviken på denna bok. Jag trodde att jag skulle få nya upptäcker om människans ursprung men får istället en fullständig ovilja av att ta del av den forskning som finns, ett avfärdande av hela discipliner för att de inte passar med författarnas egna förutfattade föreställningar. Samtidigt finns det intressanta exempel på exempelvis egalitära städer och jordbrukssamhällen som ofta glöms bort och det är såklart viktigt att påpeka att vi inte är dömda till att leva i hierarkiska, auktoritära och ofria samhällen, att vi kan välja kollektiv att skapa ett annat samhälle. Men när man tar bort först exemplen på att detta faktiskt har varit historiskt möjligt och är så vi kom till, när man tar bort produktionsförhållanden som förklaringsmodell blir man handikappad. Jag hade hoppas att jag kunde säga att denna bok är bättre än regelrätt trams som Jared Diamond, Steven Pinker eller Yuval Harari men tyvärr gör denna boken för många fel. Som what is politics? säger, analysen i denna boken gör dig direkt dummare. Ja det finns intressanta koncept och exempel men de överskuggas av att hela föreställningsvärden, hela idén som Graeber och Wengrow prackar på en gör en mer efterbliven. Den vänder inte upp och ner på vår förståelse av historien på ett emancipatoriskt eller ens vetenskapligt sätt utan på ett sätt som gör oss politiskt dummare.

Framtida läsning#

Jag kommer under de kommande veckorna försöka producera ett inlägg om ett större “forskningsprojekt” jag gjort om samhällen utan stat och statens uppkomst med författare som jag tycker ger en mycket mer rättvis bild.

---